Intervju Bouldering stockholm

Jag kliver in i byggnaden där Bouldering Stockholm ligger och redan i entrén förstår jag att detta är ett ställe som osar gemenskap och sann klättrings anda. Bouldering Stockholm firade just fyra år som boulder gym och därför är jag här och tänkte ta ett snack med en av grundarna vid namn Christer hur tankarna gick när det hela drog igång den 11 februari för fyra år sedan.

Själva klättergymet är ganska litet men mysigt och som klättrare kommer du väldigt nära andra klättrare då du nästan är tvungen att prata med någon när du väntar på din tur att klättra. Christer och hans kollega John har till vardags en takfirma tillsammans och hade länge pratat om att bygga ett klättergym.

Den lite brantare delen av väggen
Den lite brantare delen av väggen

-Har de första fyra åren varit som ni tänkt er?

-Själva byggandet och kostnaden var ungefär som vi hade tänkt oss och på invigningen så kom det runt hundra pers. och då tänkte vi wow det går bra redan från start. Men sen gick det en vecka då det inte var en enda människa här. Så första året gick vi garanterat back och även andra året då det gick flera dagar då det var helt tomt. Men sen så började det gå bättre då kunde vi ha 15 pers. här på kvällarna. Men det var väll inte förs året som gick då vi kunde börja ta tillbaka pengarna som vi hade lagt ut.

-Hur kom ni på den här idén?

Jag har en takfirma med samma kollega som jag också har det här med och på vintern så brukar vi skotta snö men det hade varit en värdelös vinter då det varken gick att skotta snö eller lägga tak. Vi har alltid pratat om att ha ett eget klättergym så när det blev vinter igen så hade John av en ren slump hittat den här lokalen ute på någon mäklar sajt och då det inte fanns någon lastkaj så var det flera intresserade som sa nej då lokalen ligger i ett industriområde, så vi fick den. Vi hade också anställda men då fick de jobba här istället.

-Vad kostade hela kalaset?

-Rent material mässigt så gick greppen på runt femtio sextio tusen väggarna ungefär lika mycket och mattorna runt sjuttio tusen och efter det så har vi köpt in fler grepp och så. Sen kostar personalen och den egna lönen också men det hade blivit dyrare om vi hade anlitat någon.

-Hur mycket har ni lagt ut själva?

I stort sett allt har vi lagt ut själva men vi har inte tagit några lån eller haft investerare som gått in med pengar. Och det är först nu som vi har kunnat börja ta tillbaka det som vi gick in med från början. Sen hade vi bara tre års kontrakt så det kändes lite riskabelt. Men vi trodde faktiskt att det skulle komma trettio fyrtio pers. från början men det är svårt för folk att bryta mönster då man kanske har tränings kort på andra klätter ställen.

Moon board med dioder så du ser vilka grepp som ingår
Moon board med dioder så du ser vilka grepp som ingår

-Har ni någon egen klätterklubb?

Nej men visst har vi funderat på det. Det krävs en del engagemang att ha dubbla verksamheter och på något sätt så orkar man inte med alla som man skulle vilja göra. Detsamma så gäller det också med marknadsföring det får vara som det är.

-Brukar ni ha temakvällar eller speciella grupper som kommer?

Vi hade en barn grupp en säsong med de som skötte den hade inte tid och det krångliga är att ha barngrupper på kvällstid för det är just på kvällen det är som mest folk så det skulle behövas en större lokal för det. När det gäller barnkalas så brukar vi ha det innan öppning på helgerna. Vi hade också en grupp på måndagar som körde Moon board men han som skötte det flyttade till Norrland så det tunnades tyvärr ut. Vi har funderat på att ha disco fredag med lite lampor, musik och nya problem. Så det kommer väll snart.

-Känner ni er konkurrenskraftiga gentemot andra klättergym?

Eftersom vi inte har någon repklättring så kan vi inte konkurrera med det men vi har kört på vår still att det ka vara lite hemtrevligt, man hänger med polarna dricker kaffe och snackar skit. Just den nischen är det många som gillar att det känns som man har byggt väggen själv.

-Har ni mycket stammisar eller kommer det mycket nytt folk?

Det är mycket stammisar men så är det även många utländska besökare som jobbar i Stockholm. Och något som vi faktiskt inte tänkte på och som blev en riktig lyckoträff var när vi kom på namnet Bouldering Stockholm är att när du googlar på bouldering i Stockholm så är det oss som kommer upp först.

Självklart finns det en campus board
Självklart finns det en campus board

-Klättring har blivit väldigt populärt på sista tiden nästan en folksport vad tror du det beror på?

Allt går ju i vågor vad som är inne och populärt men med just klättring så kan du klättra med hela familjen. Du kan ta med ungar och allt och alla kan köra på sin egen nivå. Många sporter så måste du vara på samma nivå för att det ska gå att utföra. Sen tror jag att samhället går mot mer invidualistist och då passar klättring ganska bra då du klättrar "själv" men kan samtidigt hänga med andra rent socialt. Till skillnad mot lagsporter då du måste komma i tid till träningstider och du måste rätta dig efter vad andra gör. Du kan vara rebellisk på ett litet light sätt men ändå få den sociala kontexten.

-Klättring har kommit med i OS, bra mindre bra?

Om man tycker det är kul att många människor klättrar så är det ju positivt. Jag själv tittar nästa aldrig på world cup tävlingar och liknande för jag gillar inte den typen av klätterproblem. Jag tycker att klättringen ska påminna om saker man gör utomhus då jag själv kommer från utomhusklättringen och ska man skutta omkring så kan man hålla på med Parkour istället. Visst kan det vara kul med något sådant problem ibland men det är inte där focus ska ligga och sen att den kombinationen de har valt att man måsta delta i både boulder speed och svårighet då känns det också lite knäppt. Vad är speed egentligen? Visst det är skoj men det har inget med mitt utövande av sporten att göra det är två olika saker, sen kanske jag kommer kolla på det i alla fall i OS. Vi har ett klädmärke här med tröjor där det står "climbing is not about olympics" så några tycker det är jätte kul och andra tycker det är pest.

-Det är mycket snack om bultning och nytursmakeri, vem tycker du har ansvaret för turen t.ex. om bulten lossnar?

Jag själv håller nästan bara på med bouldering, men jag hörde om ett fall i Frankrike där ett klätterförbund hade tagit på sig ansvaret för en klippa och det var en olycka där några dog och förbundet vart skadeståndsskyldiga för miljoner och det tycker inte jag är en bra väg att gå. Du kan aldrig ta på dig ansvaret för något sådan, du vet inte om det är frostsprängning och hela bulten lossnar. Ansvaret måst ligga hos den som utövar sporten och även om bultar är ganska säkra så ska man se det som man traddar i alla fall. Kan jag lita på den här säkringen? det är ditt eget ansvar.

-Vad tycker du om retrobultning?

Om någon gjorde en tradtur för 20 år sedan som är helt igengrodd och kanske inte ens helt naturlig formation utan kanske klättrades på ett farligt sätt och ingen klättrar den och du inte får tag i förstebestigaren eller den vägrar svara så tänker jag "whatever" då kanske man ska bulta den istället. Men är det en glasklar spricka med bra trafik då ska man ju inte bulta. Lite "common sense" helt enkelt.

Ett svart problem i göringen
Ett svart problem i göringen

-Är det något annat du vill tillägga t.ex. om verksamheten?

Lite generellt när det gäller grader så hade vi i början graderade boulderproblem men vi skippade det för vi märkte det att det blir softare grader inne. En 6b inne blir inte lika hård som 6b ute av någon anledning. Vi försöker ha lite bredare gradering och att det inte ska vara så viktigt. Sen är jag inte så mycket för skumma special beta grejor som "bathangs" hoppa och greja jag tycker det är sjystare att problemen ska likna utomhus.

Men sen så har jag full respekt för att alla inte tycker som jag och har man klättrat mycket inne så kan det vara så att man vill ha lite dynos och skumma saker. Tycker man det är kul att folk klättrar ute så kommer man aldrig få någon att klättra ute genom att bygga med juggar och stora moves och skumma flytt för när dem väl kommer ut så tycker dem att det är vasst och ovant. När jag började bygga problem så fick jag höra nästan som en regel att "bygg så du tvingar klättraren att göra just den frekvensen du tänkt dig" Men där håller jag inte riktigt med för om du bygger ett problem där alla lösningar är ungefär lika hårda då tycker jag att det är mycket bättre för då blir det lite som ute t.ex. det här passar inte mig eller jag är inte tillräckligt lång eller vad det kan tänkas vara. Men jag kan göra så här istället. Så ofta när jag bygger så är det lite på känn t.ex. det där greppet blir lite coolt där och sen när jag provklättrar så kanske det inte blir som jag tänkte mig men då kanske jag slänger upp ett grepp där och en fot där. Sen kanske inte någon klättrar så i alla fall. Sen brukar jag göra även om några inte tycker att om problemet är på gränsen till vitt tejpat men ändå inte riktigt så hårt så sätter jag en vit tejp på den svarta. Så något ska man väll få bestämma på sitt eget gym. Om flera stycken har byggt ett problem så kan det skilja enormt på hur man tycker det är för tejpgrad. Några kanske tycker röd medans andra tycker vit. Utomhus är det lättare att gradera även om det inte alltid stämmer där heller men det är lättare att ha en bestämd åsikt om det. Inomhus så spelar längd en stor roll eftersom det oftast är bättre grepp så kan du bara sträcka dig och når du inte så måste du hoppa och då blir det svårare.

Efter intervjun så går jag ut i själva boulderhallen och när jag frågar om jag får ta några bilder på en kille som klättrar ser han först lite frågande ut men då jag förklarar varför så berättar han att han brukar spela in ljud t.ex. från folk när de promenerar och de flesta brukar se frågande ut när han frågar om det är ok.

Vi börjar prata om klättringens kompisanda och det sociala och att även om man kommer ensam till ett klättergym så börjar man alltid prata med någon.

Och just det har Bouldering Stockholm lyft fram du klättrar, dricker kaffe och snackar lite skit.